När spökena viskar mitt namn

När jag fick nyligen i ett sms orden "ta med ficklampan och tändstickor till sängen, kan bli strömavbrott" så fick jag ett litet knyte i magen. Strömavbrott? Här? Nu? Shit.

Att befinna sig i detta hus kvart i tolv, princip ensam, ja, då knyter sig det i magen bara tanken på strömavbrott. Speciellt när det börjar visa sig att vi kanske lever i ett litet spökhus ändå, hundarna har reagerat konstigt mitt i natten nu några gånger.

Fasen. Vad extremt äckligt det låter! Klockslaget närmar sig tolv också, 24.00, 00.00, jag hatar det klockslaget. Jag tror fortfarande på att det är då spöktimmen börjar, att klockan tolv är slaget då de kommer fram. 

FÖRSÖK HINNA SOMNA, är min enda tanke nu. 

Så sov så jävla gott i era lägenhetshus i centrum eller vart fan ni bor. Jag klarar mig fint här mitt ute i ingenstans där ingen skulle höra mina ilandes skrik från huset som är så gammalt som från 1800-talet. FINT VARE, JA. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0