Du är där och jag är här
Jag läste precis vad Mia hade skrivit på resedagboken. Även fast jag är så stolt över henne och verkligen beundrar hennes mod, även fast jag är lycklig för att hon är lycklig så kan jag inte hjälpa att känna en liten knuteliknut i magen.
Ångest.
Hon har det så bra där nere. Kan hon ha det för bra? Kommer hon sticka iväg igen? Lämna mig och resten här i Sverige där vi låtsas som om inget annat existerar medan hon lever ut i Sydafrika?
Jag vill inget hellre än att hon ska vara en happy pony. Den lyckligaste av dem alla.
Men jag vill också att hon ska vara lycklig här. Med oss. Med mig. För jag är lycklig när hon är här. Med oss. Med mig.
För att klargöra - jag är inte homosexuell.
Kommentarer
Trackback
