Fredagens galna bravader
Aldrig förr har jag så desperat sprungit för att hinna med en buss. Först trodde vi att vi hade missat bussen för en åkte förbi fönstret .45 när det egentligen skulle komma runt .50, men vi gick ut utipåfall att. Vi väntade, vi frös och ingen buss.
Vi började istället traska ned där en annan buss skulle komma om ett tag.
Men då såg jag Emmis chockerande min och hon pekade - bussen kom bakom oss i horisonten och vi var mitt emellan två hållplatser så vi sprang. Vi sprang och lite utav den dramaqueen jag är så skrek jag till Emmi som sprang först "EMMI, SPRIIIIING! FORTARE EMMI FOOOORTAAREEEE!"
Vi sprang och sprang, panikslagna, precis som i en skräckfilm. Jag sprang så jag trodde benen skulle fara av, precis som Phoebe i "Vänner" och samtidigt som jag sprang så skrek och skrattade jag hysterisk .
Vi hann inte fram till hållplatsen men när bussen hade hunnit upp till oss så hoppade jag och viftade och skrek "VII SKAA MÄÄÄÄÄÄÄÄ!" Så den snälla, men sura, busschaffören stannade och vi tog oss till stan.
Vilken upplevelse det var. Jag glömmer aldrig.
