Fröken Nathalie Johansson

Jag har aldrig känt mig så osynlig som när jag ställde mig mitt framför mor och far som satt i soffan med blickarna riktad mot tvn. Jag klämde fram ordet mitt under sändningen av något fullkomligt värdelöst program. 

"Jag har inte bajsat på två dagar nu."

Jag stod där och fick inget direkt svar på tal. Jag hade oro i min blick och sökte medlidande, lite balsam för min själ. Efter några knäppt tysta och relativt långa sekunder så fick mitt svar på tal. Utan den minsta ögonkontakt.

"Jag bajsade inte heller igår."

Det var orden från min mor. Det var ord som inte vad fylld med något medlidande så långt örat kunde höra. Det var ord som inte gav mig mitt önskade balsam.
 
Nej. Jag har aldrig känt mig så osynlig.