Licence to judge
Jag dömmer alkisar. Jag dömmer dem så jävla hårt.
Påväg hem från skolan för sisådär 30 minuter sedan så fick jag span på Michilinigubben, nej va, det var en alkis som delade med sig av sin nakenhet för allmänheten. Kissade hon? Bajsade hon? Onanerade hon? Luftade hon? Jag har ingen aning.
10 minuter senare ser jag ungefär 7 andra alkisar halsa sina öl i en av stans alla busskurer. De såg allmänt bedrövliga ut och jag kan inte annat än dömma dem efter deras fullkomligt ynkliga agerande.
Vissa anser kanske att det inte är deras fel, att de kanske hade en svår uppväxt eller hade det allmänt svårt av andra anledingar. Skärpning! Alla har vi vårt eget ansvar, för oss själva. Genom tiderna har det funnits tusentals kanske miljontals s.k. maskrosbarn som blivit oerhört framgångsrika.
Visserligen är jag en tjej på 17 kalla vintrar som inte har fått ripar på silverfat men åtminstone fläskefilé på finporslinet. Vad vet jag, kan man tycka.
Jag vet att vi har ansvar för oss själva. Blir man framgångrik så blir man det oftast på eget arbete och blir man en alkis i Östersund så blir man det oftast på eget arbete också.
Så jag känner att jag med all rätt kan dömma alkisar och jag dömmer dem så jävla hårt.
