Kenneth ska få sota för det här iallafall
Kvällen och natten i ungkarlslyan var helt okej. Trivsamt. Socialt. Man kan säga att jag tog ungkarlsoskulden på ett fint sätt.
Men drömmen som kom efter visiten i ungkarlslyan var hjärtekrossande. Jag, Kenneth och Ponutus Jönsson var i min lägenhet, Kenneth la sig på min gitarr och jag blev arg. Han kan ju ligga sönder den! Kenneth blev upprorisk och slet sönder övre delen på gitarren, töjde ut alla strängar och vred runt runt runt.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH
Ungefär här började jag hysterisk skrika och gråta, kasta mig på golvet och tala om för Kenneth hur dyr gitarren var och att den betydde mer än allt för mig. Hatet bubblade och jag skrek lite till.
Sedan vaknade jag. Hummade till som tröst och såg att jag låg i sängen. Pjuh.
Fler kvällar i lyam tycker jag:)
