Rewind rewind rewind
Öppen, ärlig och blottad. Den 20 mars skrevs ett inlägg och det kändes så bra att lägga några av mina kort på bordet. En del höll med mig, andra inte.
Jag krävde något som kallas för förståelse, något som jag hoppades skulle bli utgången av mina ord. Förståelse.
Jag minns det så väl för det var i samma veva som en av mina bästa smådejtade och jag blev sådär nervös igen, som förr. Lite rädd faktiskt.
Men någonstans bland mina ord så uppstod ett vakuum och det uppfattade inte jag förrän senare nu i efterhand.
Jag skrev aldrig att det var någons fel. Jag kände bara en slags hopplöshet som börjat med att jag var nervös, sen rädd och sen var det faktiskt i princip hopplöst.
Vi är inte nära idag, det var vi inte innan jag skrev det heller. Det måste vara bevis nog, vi befann oss helt enkelt i olika skeden. Från lika till olika.
Det är något som händer och det är jag fullt medveten om, jag accepterar det och jag hanterar det. Den delen hör till mig. Allt var utifrån mig.
Men jag ville bara vara ärlig, jag ville förklara mig och inte klandra. Vart det gick snett bland mina ord har jag fortfarande ingen aning om.
Jag är fortfarande här. Berätta gärna för mig, rätta mig gärna.. tills dess ursäktar jag för att jag inte valde mina ord tillräckligt väl.
