Åh åhåh åhåhååh

I denna stund sitter jag och laddar upp massa massa bilder från studentens lyckliga dar. Det är ungefär i denna stund som det slår mig hur jävla bra allt har varit. Vilken tid!

Det är ungefär nu det slår mig också att den är över.
Känns relativt deprimerande, ja.

Men jag vill tro att det här bara är en början, en bra början. Nu har vi lämnat boet och den oklanderliga tryggheten. Det. Känns. Skönt. Typ.

ÅH det är Shirley Clamp som gör mig såhär sentimental.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0