Fröken Nathalie Johansson

Aldrig har jag känt som jag kände i fredags. Ändå visste jag inget då.

Vid ett tillfälle låg jag i soffan och allt kändes så fel, så tomt. Allt var tyst. Jag har en liten järnring i mina händer som jag plockat från min nyckelknippa. Det lilla järnringen som cykelnycklarna suttit på.

Jag får för mig att skriva, rispa, märka. Det kändes fortfarande tomt. Med den nu utdragna järnringen börjar jag dra på min hud. Det blir vitt där jag dragit järnet.

Det formas till ord - Alis volat propriis. Till en början trodde jag att det var jag. Sedan fick jag veta och då förstod jag att det inte var jag, det var du Kia.

Det är du som flyger med dina egna vingar.