O du käre tid, vänta på oss
Momma frågade inte mig om kaffe. För jag är fortfarande 12 år och dricker ICAs blandsaft till favoriträtten hon har gjort bara för mig, när vi är och hälsar på.
Går det bra på skolan? Ja, visst.
Några snygga pojkar? Kanske.
Ska vi spela lite yatzy? Okej!
Jag förväntar mig inte att hon ska räkna med det. Det händer att jag glömmer att jag kan dricka kaffe. Det händer att jag glömmer att jag inte är 12 längre och dricker min blandsaft.
Förut kunde kompisarna skratta åt mig när jag pratade med momma i telefonen. För med henne kunde jag glömma. Då pratade jag som om jag vore 12 och jag kunde lika gärna ha varit det.
Idag kan vi alla skratta åt det. Hur vi ibland kunde missa, hur vi ibland kunde känna, hur vi ibland faktiskt ville vara sådär liten som vi alltid har varit.
Nu dricker vi kaffe tillsammans på hemmaplan och vi pratar om körkort istället. Men vi kan fortfarande snacka om snygga killar.
