Fröken Nathalie Johansson

Jag är trött på att "livet är orättvist". Ordet orättvist gör inte rättvisa, så enkelt är det. Livet är skört, det är vad det är.

Det är så förbannat skört så att man bara vill lägga alla familjemedlemmar, alla vänner, alla bekanta, alla unga, alla föräldrar, alla goda - allas liv i en liten ask och ställa den i ett skåp med ett litet dagbokslås som egentligen vem som helst kan bryta upp. Men ingen gör det. För att det är inte rätt.

Om jag kunde så skulle jag samla er där. Ingen skulle behöva gå åt och ingen skulle behöva känna förlust och denna eviga, oförglömliga och så påtagliga orättvisan.

Vi tänder ljus, vi leker med tanken, vi gör annorlunda, vi försöker göra rätt. Vi lever... och vi kommer att påminnas om att vi faktiskt fortfarande gör det.