Fröken Nathalie Johansson

VILL EGENTLIGEN bara säga att jag drack champagne i förrgår och blev sprutad på. Av champagnen alltså. Bara. Champagne. Och. Inget. Annat.

Tackar för det Micke! Alltså. Champangen. Sen fick mamma fick ta hand om tvätten.

SÅ NU VET JAG äntligen hur det känns att leva som dessa "rika livsnjutare". Mycket fabulous. Antar att era mammor också tar hand om er tvätt och blöjbyten.

Vi ses någonstans på yran

SNART LÄMNAR JAG mina kära små och pruttar iväg med Mr Po mot stan. Känns vemodigt i nuläget för här känns min närvaro sannerligen uppskattad.



Well, well. All min kärlek

  

EN SMASKILISMASKIG frukost kommer härmed att rekommenderas, med recept och aaaaallt

Natta's frukostsmoothie á la improvisasiòn (svenskfranskt uttal)

1½ halvgammal banan
2 halvgamla kiwis
1 färsk persika
Mjölk
Lite pekannötter
Lite nyttiga rågflingor

Blandas halvväl i ett Falconölglas - klart!

BERÄTTADE JAG att vi för några helger sedan var på rävungsspaning? Tänka sig att en liten rävknodd höll på att springa på oss.







BERÄTTADE JAG också att samma helg så byggde vi (mest jag faktiskt) ett kattmansion? Katten flyttade dock hem till sitt riktiga hem i början på nästa vecka.

FÖRTUNNANDE VÄNSKAPSBAND är något som tär något så olidligt på mig. Vänner flyttar och startar sina äventyr medan jag sitter och dränks i självömkan.

Jag har skrivit om det förut och jag skriver det igen. Att stå vid sidan om och se hela processen driver fram en onaturlig känsla hos mig. Det känns som om jag har förlorat. Visst är det lite sjukt? Det känns som om jag förlorat en hel del. Jag kan gråta precis som om jag har förlorat.

SÅ DÄR SITTER JAG och tror att allt är över. Som om det som var vårt nu är mitt slut men för dem byts ut mot en början. På samma gång blir jag lite frustrerad
- för är det verkligen rättvist?

Men jag vet, någonstans, att en sådan vänskapsrelation tar aldrig riktigt slut. Den kan förtunnas. Den kan förstärkas. Kanske är det bara stundens ovissheten som är det påfrestande och olidliga.

MEN HUR SKA JAG kunna veta i min patetiska självömkan?

LYSSNAR PÅ Carla Bruni's You belong to me och kollar på bilder på Jörgensen08. Det regnar för fullt ute också. Här.

Undrar om det regnar i Stockholm?

ÅH JAG VILL nästan tacka den där tjejen. Hon som fick mig att skratta för första gången på riktigt idag.

BA' KOLLA PÅ NA'

JAG SÅG en annons om dessa "bags" som tydligen ska vara asbra. Säkert! Verkligen! Bra! Men jag fastnade mer för tjejen i påsen än påsen.

KOLLA PÅ NA' IGEN
ÅH

HUUUR HUN ska jag veta hur man kör vid Matmästarn? Klart jag borde veta. Busenkelt. MEN inte om det står en fet taxi och blockar övre.

Jag vill aldrig vara till besvär så jag gör det alltid besvärligt för mig själv istället.

KAN TILLÄGGA att jag vaknade av att jag sa något i stil med "det är fel hus". Polisen hittade inte rätt i min dröm. Han skulle döda mina vänner och min mor med hans pistol.

Hoho, den här dagen kommer antagligen sluta lika bra som det har börjat.

ÅÅÅH FRUKTANSVÄRT GRRRRUVSAMT

MIN mage är i totalt uppror efter Varma koppens kyckling och den halvätna bullen. Undrar vem det var som hade lämnat den? Så nu måste jag gå och bajsa. På jobbet.

För er naiva pojkar därute:
JA. DET ÄR SANT. VI KVINNOR BAJSAR OCKSÅ. PRECIS LIKA MYCKER SOM ER. 

KÄNN på den en stund medan jag går och gör det jag bävat inför en väldigt lång stund nu. Var med mig, in spirit.

Jag fastnade vid TM innan jag kom ut på solbalkongen. Det var lite molnigare än tidigare och så men det skulle gå ändå.

Men na-ah.

Hämtade istället täcket och datorn. Det skulle gå ändå.

Men na-ah.

När jag såg spindeln få centimetrar från mitt ansikte tänkte jag, "det ska gå ändå". Men sedan när jag trodde att en fågel bajsade på mig för andra gången den här veckan så var det nog.

Jag gick in.

Ä  N  T  L  I  G  E  N
min sol och min värme.


Let's bränna on

HEEEEEJFEJ

Kolla in min nya header, vem behöver Mr Belin?
Inte jag, inte jag! Kanske en annan dag!

En idé kommer oftast med tre andra.

.. att spela gitarr. Försöka vara kreativ. Hitta på något nytt. Andra ackord. En ny text. Eget. Filosofisk och djup. Lätt.

Det är något med luften här hem-hemma. Igår när åskan började gå så tände jag massor av ljus, tog fram min gamla tavla och fortsatte måla. Nästan slutförde.

Obeskrivligt skönt att vara kreativ! Speciellt med penseln i handen. Den är inte klar än eftersom jag råkade kladda till det och jag måste fiska mer bekräftelse från mam innan den är tillåten att beskåda för allmänheten.

Nu vill jag bara måla mera, måla hela världen lilla mamma








Okej. Stundens craving gick från att spela gitarr till att måla. Sedär.

Det kryssades godkänt och bilen parkerades. Fredag den 9e juli var dagen.

Mr Po och jag har det bra, jag är fram i bilen och vill inte vara med om någon krock

DAAAAAAAAAAAAAAAOH! 200 bilder, en och en, har jag suttit och klickat i. Jag är redo att trycka på överför och batteriet tar precis då slut.

DAAOH-DAAOH-DAAAOH

Äh! Vad gör det en dag som denna! Veckan har varit helt galen och jag har genomlevt med smärre men. (HÄR och HÄR) I believe I can fly! I can stand on mountains!

Spin that Cajsa Stinaaaaaaa

Blir många "tack" här på mitt jobb.

När jag tar emot pengar, kort, galgar eller säger hejdå. Tack, tack, tack. Nyss sa jag "tack" när jag tog emot en milkshake som skulle kastas i soporna.

Med andra ord - ge mig ett knytnävsslag, en spottlotska i fejset eller en wet Willy och jag kommer mest troligt säga tack.

Två hela veckor gör intryck.

EN känsla av extrem hjälteanda konkurrerar med en känsla av ren dynga.

Vem vinner vem vinner vem vinner

Vad roliga bilder och så ni får, bara uppdateringar från jobbet och camen.



MEN här ska det säljas kläder! Ett nytt projekt såhär inpå sista veckan av mina två innan en veckas ledighet - jag ska varje dag bära något från butiken.

Enligt en arbetskamrat så har det visat sig att det som visas upp säljs, oftast. Sådant som inte säljs av sig själv sedan innan.

SÅ idag har jag dragit på mig en grå munkjacka från märket Madonna för 135,-, asskön och mjuk samt en sjal från Feels Right collection 99,-.

And it feels so right, så nu kör vi!
"Varenda gång är en catwalk"

Åååååååååååååh vilka slynor det finns

Ni behöver inte börja fundera på om ni borde ta åt er eller inte. Givetvis inte. OM inte möjligtvis ni två utländska herrar som var in till mig idag läser detta.

Ni kan mer än gärna suga åt er av mina anklagelser! Slynor, slynor, s-l-y-n-o-r

Jag vet inte hur er ursprungliga kultur ser ut men DIS IS SWEDÄN, YEÄS? VELCOME BUT DÅN'T DRINK AND DRAJV! PAY DÅN'T STEEEEEEL!

Jag jobbar med båda ögonen öppna.

Vilken styrka och vilken magi! Med bananen i handen känner jag mig nästan som född på nytt. All min önskade energi samlades och formades till en banan.

Outletten bredvid gör tydligen tröjor med tryck. Jag skulle kanske kika in och göra en med "Bananas are for humans, fuck the monkeys" eller något annat asbra.

Öppen, ärlig och blottad. Den 20 mars skrevs ett inlägg och det kändes så bra att lägga några av mina kort på bordet. En del höll med mig, andra inte.

Jag krävde något som kallas för förståelse, något som jag hoppades skulle bli utgången av mina ord. Förståelse.

Jag minns det så väl för det var i samma veva som en av mina bästa smådejtade och jag blev sådär nervös igen, som förr. Lite rädd faktiskt.

Men någonstans bland mina ord så uppstod ett vakuum och det uppfattade inte jag förrän senare nu i efterhand.

Jag skrev aldrig att det var någons fel. Jag kände bara en slags hopplöshet som börjat med att jag var nervös, sen rädd och sen var det faktiskt i princip hopplöst.

Vi är inte nära idag, det var vi inte innan jag skrev det heller. Det måste vara bevis nog, vi befann oss helt enkelt i olika skeden. Från lika till olika.

Det är något som händer och det är jag fullt medveten om, jag accepterar det och jag hanterar det. Den delen hör till mig. Allt var utifrån mig.

Men jag ville bara vara ärlig, jag ville förklara mig och inte klandra. Vart det gick snett bland mina ord har jag fortfarande ingen aning om.

Jag är fortfarande här. Berätta gärna för mig, rätta mig gärna.. tills dess ursäktar jag för att jag inte valde mina ord tillräckligt väl.

Det här är verkligen värt att skriva ned. Igår i väntan på bio, Eclipse som förövrigt var över förväntan, så såg jag en tjej som jag kände igen.

JAAAVISSTJAAAAA HON SOM HANDLADE AV MIG SAMMA DAG

Det var egentligen inte det som var grejen. Det var att jag kunde peka, skrika och hoppa samtidigt som jag berättade att tröjan hon hade på sig..

Ja, den hade hon givetvis köpt av moi.

Jag är inte rasist, men chockerande fördomsfull. Kom nyss in två tonårstjejer som inte pratade mitt språk, så mycket vet jag. Det tisslades och tasslades.

"Harj nIO DC?"

Hon frågade om vi hade DC. Åh, tänkte jag, stackare som kommer till Sverige och säger DC istället för WC.

"Toalett?"

Jag kände hur förstående jag var, jag såg hur mannen klev fram med du-som-otroligt-nog-förstår-vad-som-helst-priset.

"Neäj, alljtså märkehet DC."

Hon var inte alls kissnödig. Jag antog att hon var det, för hon var väl från Norge eller något..