Fröken Nathalie Johansson

Efter en skön långhelg så är det måndag igen, vilket innebär att imorgon är det tisdag - Stockholm, sedan onsdag - Grekland.

YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES.

Måste ha vaknat på rätt sida idag, eller rättare sagt.. paps sida. Efter några minuter av "Supernatural"-tittande i väntan på spikmattan så kunde jag helt enkelt inte sova ensam på övervåningen, så jag skickade pap dit upp och kröp ned brevid mom istället.
 
Sov natten igenom och nu känner man sig fit for fight.

Klart! Vilken lättnad! Älska mer, halleluja!

Veden är äntligen inskuffad. Det är klart. Jag har härmed fullföljt min uppgift och är helnöjd. Inte bara det, jag har härdats längs vägen. Idag har jag sådan träningsvärk efter gårdagens superspeed-ryck innan Robinson och jag hanterade alla svarta, snabba spindlar oväntat bra.

Efter de här två dygnen med vedjobb så kan jag faktiskt konstatera att det obehagligaste var toalettbesöken. Det är sant! Torra arbetshänder möter Euroshoppers sandpapper som det säljer under namnet "toalettpapper".

Det var lite riva-naglar-på-svarta-tavlan-känslan.

Kaffe och bulle har jag firat med. Snart ska jag fira med en välbehövlig dusch och sedan klockan 15 är det match på Offerdalshägna, herrlaget har hemmapremiär. Go blue-white!

Vid kvällsfikat. Mom dricker lite mjölk. Petar lite fundersamt på läppen. Dricker lite till. Petar igen, ännu mer fundersamt.

- Men, det är ett hår som sitter kvar här.
- Det är din mjölkmustasch.

Sedan skrattar jag tills jag knappt kan andas. Fattar ni? Mjölkmustasch! Hon hade det till och med. Det har hon nästan alltid vid hennes mjölkdrickande. Så jävla kul så att jag måste gå och lägga mig på spikmattan. Lugna ner mig liksom. 

Nu.

BÄTTRE NEDRÄKNARE. Exakt såhär lång tid är det tills planet lyfter från Stockholm, Sverige med riktning mot Athen, Grekland.

Pirrpirr.

Dagen har spenderats i skitkläder och arbetarhandskar, ute på gården tillsammans med ungefär 8 kubikmeter ved. Slitsamt, så jäkla slitsamt. Började klockan 10 och jobbat i lite intervaller fram till nu och det är fortfarande inte klart. Lite intervaller, sa jag,

JAG BLIR GÄLEN. G-G-GÄ-LE-EEE-ENN.

Men nu är det långpaus som gäller, såhär innan middagen. Sedan fortsätter slitet, men då får jag mer hjälp av mom. Har faktiskt gjort i princip allt själv idag, sörru.

När det är klart så ska jag gotta mig, mysa lite med tanken att jag uträttat något, att jag hjälpt mom and pap. Känna att jag kanske förtjänar den här resan lite ändå. En aning.

COUNTDOWN.

Bortamatch mot Brunflo klockan 17, åker om en kvart. Peppa, tagga, ladda! Känns som om vi ska ta lite poäng idag.

No merci.

TUR ATT MAN ÄR NÄSTAN SÅ OLAGLIGT SEEEEG! Jag sa runt halv 8 klockan är runt 9.

Schysstare tjej. Eller tröttare eftersom jag somnade.

Drar till Söffe och kollar läget i alla fall, tar med lite cola och chips så får vi se vad kvällen bär av.

Nytränad och nyduschad sitter jag här i Offer och kan inte annat än och längta till att få lägga mig i sängen för att sakta men säkert somna. Imorgon är en ny dag och jag tror att den kommer att bli ganska arbetssam. Men efter skoldagen så är det långhelg. Gött.

Den bjuder på match, den bjuder på shoppingdag inför la Greece, den bjuder på vedjobb, den bjuder förhoppningsvis också på gott sällskap genom det hela.

Nu. Be-he-ed.

Precis innan jag somnade igår så slog det mig att jag antagligen aldrig kommer att glömma min gammelfarmor Brita's hemnummer.

Jag fick lära mig det för många år sedan när min mor och far skulle dit över dagen. Till numret, för att jag skulle komma ihåg det, fick jag en ramsa.

"Du är 9 år. Du blir 10 år. Vi är 4 i familjen. Men vi är 5 med Zappo" - 91045 är Brita's nummer.

Iochförsig förändras tiderna och jag är inte längre 9 år, vi är inte längre 5 med Zappo. Jag 17 år. Jag blir 18 år. Vi är fortfarande 4 i familjen. Men 7 med Zeb, Wonna och Tyson. 8 om man räknar med min svägerska.

1718478. Vem vet, ett 070 på det och jag har kanske min man!

Det är en annan bit av kakan. Grejen är att jag aldrig kommer att glömma ramsan, numret eller min gammelfarmor.

Lägg märke till min fula men ändå genuina nedräkning till höger, ni kan ju hålla lite extra koll på den framöver. Jag vet att jag ska.

Sedan bytte jag ut min beskrivning också. Kände att "lite k00lare" var helt klart utbytbart och att den nya beskrivningen beskriver läget lite bättre för tillfället. Jag känner mig som en ensam vinnare.

Nära läggdags nu vilket innebär lite gitarrspelande, eventuellt lite skrivande och efter det är det dags att tänka på refrängen. *OrDviitZz*

Eller med andra ord - sleepa.


                                                                                                                                                  Jag är en cool tjej.

Första måndagssovmorgonen på länge. Kunde kliva upp kvart över tio idag istället för halv nio-nio som man gjort för att plugga. Även fast vädret var sämst så känner jag att det småpirrar i mina sommarnerver. 

Jag har endast 6 skoldagar kvar till innan studenten och jag har 10½ skoldagar kvar innan vi får sommarlov. 

Ja..g... b..l.iir.. all... de.le..e.s.... mållös. 

Nu när jag har ätit upp mitt äpple så ska jag bara klä på mig för att sedan gå på skolan för att äta lite chickengryta with ris. Efter det drar skoldagen igång klockan 12.10. Slutar 16.30 på ett ungefär.


Hörs rå.
For sure.

Det är så tråkigt och vara alldeles själv en helgdag som denna, speciellt när man blivit bortskämd med sällskap resterande delen av helgen. Jobbigast är nog att försöka trycka ut det sista ur tandkrämen, alldeles själv.

En utmaning som väldigt få klarar.

En liten signal slogs och om en liten stund så ska jag ha klätt på mig något bekvämt, packat filten, glassen och två skedar för då är det nämligen dags för årets första picknick på Österäng. Inte Österregn. Österäng.

Nästan för internt.

Inte som i Håkan och Morgan. Eller Hej Monica. Eller Häst ska endast vara till för Mat.

Nu har jag suttit och kikat lite på HMs kläder. Det är för mig något helt nytt och ovanligt med tanke på att jag helt ärligt hatar att gå på HM är i stan, jag mår dåligt, jag känner hur plaggen tappar färg och form efter en tvätt, jag känner hur sömmar går sönder, jag känner att det är en affär som lurar en på pengar.

Men frånochmed nu så ska jag pröva ge HM en ny chans, efter sisådär 3 år. Jag har kollat på riktigt snygga bikinis till Grekland som jag förhoppningsvis ska gå och kolla på imorgon eller till veckan.

WIWIWIWIWIII.

I vanliga fall har jag ganska lätt för att trycka fram några ord som bildar ett helt okej tal, ett tal som beskriver och ett tal som framför mina åsikter samt tankar på ett bra sätt. Ett tal att kunna lyssna på.

Idag är isåfall ingen vanlig dag, för idag kan jag inte trycka ned en enda mening som låter okej. Inte ens lite okej.

Dessutom så rinner min deadline ut. I won't make iiiiit throOooOough this tiiiimeee.. so goodbyeeee. Fin låt.

Känner mig lite rosslig i halsen, måste nog stanna hemma halva fredagen. Sådär mittöver dagen bara. *hoOSt*

I detta nu ska jag försöka skriva ett hyllningstal om kvinnan. Jag trodde först när jag valde det att det skulle bli ganska enkelt, det finns mycket att skriva om kvinnan.

Right.

Jag sitter på några få inledningsord som "Ärade medmänniskor, ärade klasskamrater men framförallt.. ärade fruntimmer."

Sedan är det ungefär slut.

Talet ska hållas på fredag inför hela klassen, vi ska ha med oss några kakor också. MEN JAG KOMMER INTE BLI KLAR JUJE. Oh no, oh no, oh no..

"Varnar för ovisuella utsläpp i form av gaser. Gaserna kan igenkännas på dess något milda lukt av surströmming. Med mild menas en lukt som ej utplånar luktlökarna men lämnar dem dock inte oberörda."

Jag har spånat på en varningstext som jag ska bära på mig någonstans idag.

Eller så skriver jag bara "Hej! Jag åt surströmming igår." Det är bara att fatta vinken liksom. Andas eller ej. Lev eller dö.

Nej. Nu kan jag inte skylla på något mer, jag har kikat in på facebook, jag har läst bloggar, jag har bloggat, jag har varit in på Alsens hemsida, jag har redigerat bilder, jag har gjort allt annat än att "spela ukulele".

Om 45 minuter så ska korvarna vara kokta. Inga metaforer, de ska vara kokta till 14.

Psykosocialt arbete inom beteende and hyllningstal i retoriken. Jag vill bara bocka aaaav .

Det var länge sedan jag var så oerhört less och besviken, trött och seg efter en match som jag var igår. Det var verkligen en skitmatch och jag kände helt enkelt att jag vill inte spela längre av massa olika anledningar.

Men idag är en ny dag och spikmattan är min bästa vän i nuläget. *LOovE YaH BiATch*

Nej.

Eller jo.

Nåväl. Det är superskönt att vara hemma, få frukost på säng och äta massa kladdkaka och bullar. Har varit ute och kapat ved en sväng, yes I have, men nu står "pluggning" på schemat.

Pluggning är antagligen det äckligaste ordet jag vet. Det står inte för något annat än ren äcklighet. Så hädanefter ska jag använda ett annat ord när jag ska plugga. Jag säger...

Spela ukulele.

Hela min näsa är drabbad, hela min näsa är röd, tack vare en finne och att sitta och vänta på att den ska mogna är som att vänta på att Leif GW Persson ska komma till själva poängen. Helt meningslöst.

Det är lika bra att förbereda sig för en helg instängd i min ensamhet och nedkrupen i sängen.

NEJDÅ.

Jag ska bara plocka fram min palestinasjal, sno den några varv runt mig och finnen och sedan be alla som kommer hit att klä ut sig till muslimer. Då kommer ingen att märka det.

"Finnen som kallades för det".

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH. En uggla hoade i min näsborre att min häftmassa som jag satt upp alla mina foton med kommer att efterlämna snygga fettfläckar på min fina vita vägg.

Jag läste ingen varningstext.

Men vad gör det om 10 år, då bor jag antaglien på Frösön. Då får någon annan kool tjej från lanne' som precis gått ut grundskolan med grymma betyg och ska bosatta sig i en etta ta över denna goding.

Ojoj, vad hon kommer att trivas trots alla fettfläckar.

Annars har jag googlat på "engelska nationella prov 2009" men inte fått det sökresultat jag suktade efter. Jag ville ha texterna som kommer imorgon samt frågorna plus MVG-svar. Ibland är inte google så lojal.

Så fort jag la upp matteböckerna på bordet insåg jag att jag ville göra något helt, helt annat. Så jag sprang på Clas Olsson precis innan stängningsdags och köpte massa, massa häftmassa. Sedan satte min något kreativa hjärna igång.

 

Jag vet. Det är inte okej, än. Det kliade så mycket i mina fingrar så jag kunde inte låta bli så jag satte upp foto efter foto utan att tänka ut någon som helst struktur eller att ens sätta fotona rakt.

Huvudsaken är ändå att man förstår min idé här vaaa.. det kommer att bli hur koolt som helst, yes, coolt med k.

Rekommenderar detta. Finns det något bättre ställe att sätta sina foton på, så länge innan man köpt ett tjockt album för 359,50? Antagligen inte. Nu kan jag innan jag somnar kika upp på alla foton på sköna vänner, fina familjemedlemmar, ljuvliga natur och självklart några på mig själv och sedan somna gott, väldigt gott.

Jag dömmer alkisar. Jag dömmer dem så jävla hårt. 

Påväg hem från skolan för sisådär 30 minuter sedan så fick jag span på Michilinigubben, nej va, det var en alkis som delade med sig av sin nakenhet för allmänheten. Kissade hon? Bajsade hon? Onanerade hon? Luftade hon? Jag har ingen aning.

10 minuter senare ser jag ungefär 7 andra alkisar halsa sina öl i en av stans alla busskurer. De såg allmänt bedrövliga ut och jag kan inte annat än dömma dem efter deras fullkomligt ynkliga agerande.

Vissa anser kanske att det inte är deras fel, att de kanske hade en svår uppväxt eller hade det allmänt svårt av andra anledingar. Skärpning! Alla har vi vårt eget ansvar, för oss själva. Genom tiderna har det funnits tusentals kanske miljontals s.k. maskrosbarn som blivit oerhört framgångsrika.

Visserligen är jag en tjej på 17 kalla vintrar som inte har fått ripar på silverfat men åtminstone fläskefilé på finporslinet. Vad vet jag, kan man tycka.

Jag vet att vi har ansvar för oss själva. Blir man framgångrik så blir man det oftast på eget arbete och blir man en alkis i Östersund så blir man det oftast på eget arbete också.

Så jag känner att jag med all rätt kan dömma alkisar och jag dömmer dem så jävla hårt.

ZzzZZzzzzzzzzzzzzZZzzwop! säger det och så är vi i maj. Tydligen. Vad hände liksom? Vad gjorde jag i mars? I april? Det känns som myrornas krig, som det är när man spolar på den gamla hederliga videon, bilden är bara suddig för det går alldeles för fort för att ens hänga med med blotta ögat.

Men inte sörjer jag för det, egentligen, för det innebär att efter yttligare ett ZzzzZzzzwop! så är jag i Grekland, självaste Athen och efter ännu ett litet ZzzZzzwoop! så är det sommarlov. Vilket ljuvlig ord. Ledighet. Ljuvligare. Lite ledighet får man i alla fall.

Dags att packa väskan och tjillevippa till skolan.


peace potatisgris

Seriepremiär idag, ska bli spännande att se hur många toalettbesök det blir.

En för alla och alla för en, ungefär.